Islandshästen
En hästras som är mycket tålig är islandshästen. Islandshästen är oftast en ganska robust häst som tål väder och vind, speciellt då hästarna på vissa gårdar hålls i ett halvvilt tillstånd i stora flockar som själva får leta sin föda och skydda sig mot dåligt väder. Detta är särskilt vanligt på Island. Islandshästarna är populära för sina extra gångarter, bland andra tölt, och det hålls till och med tävlingar speciellt för islandshästar där de visar upp sin tölt och ibland passgång. Även fast den sällan växer över tillåten gräns för ponny så kallas den häst.
På Island betraktas islandshästen med kärlek och vördnad då hästarna som funnits på ön i över 1200 år. En islandshäst som lämnat Island tillåts aldrig att återvända då risken är för stor att de blandats med andra raser. Därför är Islandshästen en av de rasrenaste hästarna i världen och de har varit fria från inblandning av andra hästar i över 800 år. Islandshästen är idag den tredje populäraste hästrasen i Sverige. Det hästen används mest till i Sverige är fritidsridning, turridning och en del gångartstävlingar.
Det finns upphittade dokument som visar att vikingarna uppskattade islandshästen för att den gick att rida på. idag är det strikt förbjudet för exporterade islandshästar att återvända till Island och det har det varit i mer än 800år. Så därför har det blivit världens äldsta renrasiga häst. Islandshästarna var ofta de enda tillgängliga transportmedlen på ön och nybyggarna på Island vördade hästarna som gudar och de ansågs vara symboler för fruktsamhet. Vid bloten offrade man alltid en vit häst och folksagor från Island innehåller för det mesta hästar. Under åren har fyra olika typer av islandshästar avlats fram, även om det inte är större skillnad på hästarna. En typ avlades främst för jordbruk och körning och var mest avvikande från ridtyperna med lite större massa. Hjordar föddes även upp enbart för köttproduktion då det kalla klimatet gjorde att bönderna inte kunde hålla sig med nötboskap. Den mest kända typen av islandshäst kallades Flaxofoi och föddes upp i de sydvästra delarna av ön. Hästen påminner mycket om den engelska Exmoorponnyn. De första islandshästarna i Sverige importerades redan under slutet av 1800-talet men det var först under 1960-talet som man importerade islandshästar i större skala. Under den här tiden var det dock inte så många som visste hur de extra gångarterna skulle ridas och många islandshästar var fortfarande tämligen vilda och oregerliga. Svenska Islandshästföreningen startades år 1975 och har idag ca 6000 medlemmar.
Idag är islandshästen mycket populär både till nöjesridning och till speciella gångartstävlingar och framförallt turridning. I Sverige är islandshästen den tredje vanligaste hästrasen med ett atal av ca 12 5000 hästar och Island är fortfarande en mycket stor hästnation med ca 100 000 islandshästar på enbart 300 000 invånare. Varje år exporteras ca 4000 hästar från Island, varav ca 500 av dessa till Sverige. Uppfödarna på Island håller fortfarande sina hästar i stora lösgående flockar som kan bestå av upp emot 300 djur. Den har lugnt temperament och lämpar sig för turridningar. På grund av temperamentet har uppkommit en föreställning om att islandshästen är en lättriden ras, vilket inte nödvändigtvis stämmer, då islandshästen på Island (och av professionella tränare i resten av världen) tränas för att den ska ha mycket vilja framåt när man rider.
Även om islandshästarna är små, så är de tillräckligt starka för att bära kraftiga, vuxna män. När en islandshäst lämnat Island får den inte komma tillbaka igen, på grund av smittrisken och viljan att hålla rasen ren. Hästar togs till Island under ungefär 70 år, men år 930 förbjöds importen av hästar till Island. Detta har medfört att islandshästen är den mest renrasiga hästen i världen. Islandshästen har rikligt med man och svans, och har ofta tjock vinterpäls. Mankhöjden är i genomsnitt 136 centimeter. Men det finns hästar allt från något under 120 till över 150 centimeter. Benen är korta och starka med mycket tåliga hovar. Huvudet är ganska stort och tungt i jämförelse med kroppen och visar att rasen är primitiv och utan inflytande från andra hästraser. Islandshästen är känd för sin gång art tölt. Hästen har oftast fem gångarter och det är skritt, trav, galopp, tölt och flygandepass. Alla islandshästar har inte tillräckligt med pass för att den ska vara värd att träna fram. Det finns även några få tregångare som inte har någon naturlig tölt, utan går i en så kallad grispass. Men dessa hästar är ändå femgångare, men ett dåligt resultat på pass. Detta kan man ändå träna bort så att hästen får renare tölt.
Det isländska språket har inte mindre än 15 grundord för islandshästarnas färger och färgkombinationer och islänningarna sätter en stor ära i att kunna ha ett stort utbud av färger på sina hästar. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna, även ovanliga färger som svart med vit man och svans eller olika färgkombinationer som inte finns hos andra raser. Uppfödarna på Island brukar inte lägga någon vikt vid färgen, men på vissa gårdar specialiserar man aveln på vissa färger.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Islandsh%C3%A4st
